Kristinehamn!

Kristinehamn är namnet på en kofta.
Den är designad av Karin Weststrand och jag är en av de som teststickar mönstret. Det är första gången jag gör något sådant och det har varit superkul.
Modellen är inspirerad av en gammal kofta som Karins farmor stickat och farmor kom visst från Kristinehamn.
Jag har stickat i ett tjockt merinogarn som jag köpt från Pickles, Abuelita Merino Worsted. Ett otroligt mjukt och skönt garn.
Jag har i och med den här stickningen lärt mig lite nytt bl a ärmisättningen. Man plockar upp maskor runt ärmhålen och jobbar sen med avkortade varv. Det blev jättefint.
Då jag är skapt med lång rygg så fick jag lov att förlänga livet en del. Annars hade koftans midja hamnat tokfel. Det innebar emellertid att jag fick lov att justera knapphålens placering. Egentligen skulle dessa varit i det aviga partiet men nu blev det i det räta.
Hur som helst, håll ögonen på Ravelry senare i sommar, om du är sugen att sticka dig en egen Kristinehamn-kofta!

Annons

Slanted Sleeven!

Vilken jättebra koftmodell det här är. Den sitter som en smäck.
Mönstret var, som jag berättat tidigare, ett ganska klurigt mönster men när man väl tagit sig förbi axelpartiet så gick det som en dans.
Jag har följt mönstret till punkt och pricka. Resåren bak i ryggen kom aningen högt upp så om jag stickar ännu en så kommer jag placera den längre ner. Jag har stickat med sticka 3,5.
Garnet är Jamieson&Smith 2 ply Jumper Weight. Det gick åt 210 gram och jag har köpt det i fina butiken, Makeri14. Garnet är lätt att sticka med och känns väldigt spänstigt och bra. Det enda som jag inte gillar är att allt, jag menar verkligen allt, verkar fastna på koftan. Det är som om det drar till sig varenda hårstrå, både från mig och hunden och även damm. Förmodligen är det den marinblå färgen som avslöjar det extra mycket. Vore det ett ljusare garn så skulle jag kanske inte lägga märke till det.
Jag har inte lyckats ta några bra bilder med mig i koftan och som vanligt är färgen svår att fånga. Närbilderna är närmast den verkliga färgen!

Durkslag och knoppar som brister!

Våren är äntligen här och jag njuter av alla blommor som spränger sig fram i buskar och träd. Jag kan omöjligt fortsätta att gå när jag hamnar under ett blommande körsbärsträd. Jag bara måste stanna och andas.

Vad händer på stickfronten då?

Tja, jag har kommit en bra bit på min marinblå Slanted Sleeven. Jag klarade mig förbi det luriga axelpartiet tack vara KALen på Facebook. Utan den så hade jag nog gett upp. Jag har ca 10 centimeter kvar på kroppen och sen är det ärmarna kvar.

Tänk att det kan skilja så mycket på färgåtergivningen, det är i allafall en riktigt marinblå färg.

I december 2013 så stickade jag en sjal som jag kallar för, Durkslag.
Tanken var att jag skulle göra en beskrivning till den men jag tappade bort mina anteckningar och sen rann det ut i sanden.
Nu fick jag plötsligt ett sug efter att försöka igen. Jag tror att det berodde på att det perfekta garnet låg och ropade på mig, knallblå Malabrigo Lace. Det första Durkslaget stickades i samma garn men i en turkos färg.

Jag har nu stickat framåt och bakåt och framåt och bakåt, ett antal gånger. Än är den inte klar men det känns som om det skulle kunna gå vägen den här gången.

Ja det var allt för denna gång.
Tack för att du tittade i på min blogg!