Halsduk till babyn!

Halsduken till babyn blev istället en halsduk till mig.

Den här halsduken finns i otaliga beskrivningar och på en himla massa språk. Jag skulle tro att den är från 50-talet men rätta mig gärna om jag har fel.

I lördags träffade jag en tjej som stickade en till sin lilla baby och jag kände direkt att en sån vill jag ha till mig själv.

Jag rotade i mina garngömmor och hittade ett angoragarn från Fonty. 

Med stickor nr 5 satte jag igång. Jag har breddat och förlängt efter mina egna mått och vips var den perfekta lilla halsvärmaren klar. Det gick åt 32 gram.

I samma veva såg jag att podden, Stickkontakt hade en tävling där en ska tipsa om något spexigt stickat. Jag tycker nog min lilla skapelse kan platsa som tävlingsbidrag!

Stora Lus!

Jag har stickat mig ett par jättefina vantar ur boken, Sticka vantar sockor och lite till. En bok av Erika Åberg.

Vantarna är både snabb-, och lättstickade. Jag stickade i rester av Lettlopi. Ett aningen rivigare garn än vad som föreslås i boken men jag måste säga att det blev superbra. Ett par tjocka och varma vantar helt enkelt.

Jag gillar Erikas rekommendation om att sätta tummaskorna på en tråd. Det gjorde att jag kunde prova vartefter och jag märkte strax att jag behövde förlänga vanten.

I slutet av vanten läggs det upp en extra maska för att få mönstret i fas med intagningarna. Jag valde att göra den maskan i kontrastfärgen.

Efter att alla trådar var fästade så fick vantarna sig ett grundligt bad i såpvatten. Jag satte helt enkelt på mig vantarna och gnodde runt i ett så varmt vatten jag kunde stå ut med. De blev lagom filtade och fick perfekt passform till mina händer.

Jag kommer garanterat att sticka fler Stora Lus!