Medicin!

Jag och mitt revben.
Det var i torsdagseftermiddag som jag klankade till det och skadade mitt revben. Det har gjort ont men inte värre än att jag kunnat gå på stan och så. Igår fick jag veta att när man gjort illa revbenet så brukar det komma en smärttopp, efter tre dagar. Vilken tur att jag fiske veta det för annars hade jag nog ringt efter ambulans i natt. Rackarns vad ont det gjorde. Nu har jag fått lite rejälare smärtlindring, så jag överlever nog det här.

Jag tror till och med att jag kan sticka lite.
Jag experimenterar lite med Silky Wool, från Elsebeth Lavold och Angel, från Debbie Bliss.
Fina garner som finns hos min LYS, Garnboden Ulligt och Gulligt!

Revbenet!

Jag kan stå.
Jag kan gå.
Jag kan sitta (och sticka).
Jag kan ligga raklång på rygg.

Jag kan inte böja mig fram.
Jag kan inte ta upp något från golvet.
Jag kan inte knyta skor.
Jag kan inte sätta på mig strumpor.
Jag kan inte ta upp hundbajset.
Jag kan inte hosta.

Ok, dom här ”integrejerna” kan jag visst göra men då gör det väldigt ont, så jag undviker dom gärna. Inte hundbajset, det plockar jag upp 😃

Så här kan det bli när man plockar upp grejer i en sopcontainer, så gör inte det!

Falk Assistans!

Punka på bilen, inte kul.
I morse när jag skulle iväg till jobbet så var ena bakdäcket platt och jag kunde se en stor skruv i det.

Då ringde jag till världens bästa Ida och hon gav mig lift till jobbet.

När jag kom hem på eftermiddagen så ringde jag till Falk Assistans, jag har en sån där fantastisk försäkring som gör att jag får gratis hjälp vid typ såna här problem.
Efter en halvtimma kom den här trevliga och hjälpsamma killen.

Han såg till att mitt reservdäcket fick ny luft och kom på plats.

En liten parentes i allt det här (När jag lyft upp reservdäcket ur bakluckan så var det vatten inne i hålet där däcket legat. Jag hade precis städat ur några toarullar och slängt i containern bredvid min parkeringsplats. Jag tänkte att dom där toarullarna behövde jag till att torka med, så jag hävde mig över kanten till containern och fiskade upp dom. Typiskt nog så kom ett av mina revben i kläm så nu har jag ont)

Efter att däcket kommit på plats så åkte jag med mitt trasiga däck till däckverkstan och där lagade dom det på 10 minuter.

Vilket flyt, nu kan Mia och jag åka ner på stan där det är Tjejkväll, med massa roligheter och erbjudanden!

Tor!

Snart är det dags för Tor. Det blir en helg fylld med garn och en massa spännande workshops!
Gå in på deras blogg och kolla programmet.

Platsen för detta härliga stickevent är, Härjarö. Strax utanför Enköping.

Jag är inbjuden att ha ett Pyttipannahörn på torget, det ska bli väldigt spännande!

Debbie Bliss, Angel!

För första gången har jag stickat en Pyttipanna i enbart mohair.
Jag använde Debbie Bliss, Angel.
I början var det lite ovant med den supertunna tråden men efter ett tag så flöt det på.
Den här gången valde jag att sticka sjaldelen i mosstickning, det blev över förväntan bra.
Det blev 37 uddar på stickor 5 och sjalen väger 33 gram!

En bild på blockningen. Jag spände ut den i en cirkel, det har jag aldrig provat förut och det blev väldigt bra.

När kameran var framme så kunde jag inte låta bli att ta lite bilder på min fina Ellen.

Till salu!

Eftersom frågan kommit upp så vill jag ge ett svar: Självklart får du sticka och sälja Pyttipannan (och alla andra mönster jag har lagt upp).
Jag tycker bara att det är kul men jag skulle uppskatta om man talar om var mönstret kommer ifrån och jag ber er att kalla den vid sitt rätta namn, Pyttipanna.
Det är helt ok att använda förkortningar som Pytt, och liknande, när man talar om den men vid försäljning: Rätt namn och ursprung och se till att ta rejält betalt! 😀

Det blir en repris!

I förra inlägget lovade jag att återkomma med utvärdering av en maträtt, här kommer den:

Det blev hur gott som helst och jag kommer garanterat att göra den igen.

Även min dotter, Mia, tyckte det var gott.
Medan vi satt och åt så berättade jag för Mia om att det var något jag lärt mig i skolan.
Jag drog mig till minnes att i ursprungsreceptet stod det att det skulle vara Bayonneskinka och det var en rätt som man med fördel kunde servera vid festligare tillfällen. Det var förmodligen pga den fina skinkan. Minns ni, Bayonneskinka, det var lyx på 70-talet!

Här kunde det ha varit en bild, men jag glömde att fota, jag var så hungrig!

Konsten att räkna maskor!

Det där med att maskor är inte alltid lätt. Jag vet inte vad jag gör för fel men ibland så måste jag räkna om och räkna om. Jag jag tror att jag liksom hoppar över en siffra lite då och då.
Därför brukar jag sucka ljudligt när jag kommer till det momentet på Pyttipannan. Jag använder en del knep, så som att sätta en markör vart 50:de maska osv. Men idag, hör och häpna, räknade jag rätt på första försöket, när mittmaskan var markerad så fanns det exakt lika många maskor på var sida, jihaaa!
För första gången har jag dessutom kommit ihåg att väga garnet innan jag påbörjat sjaldelen, och i det här fallet så har det gått åt 16 gram till dom 37 uddarna på stickor fem.

Nu ska jag ägna mig åt lite matlagning.
Jag har ett minne av en maträtt från förr, närmare bestämt från hemkunskapen. Det är alltså 70-tal vi pratar om.
Ta decimeterlånga bitar av purjolök och låt sjuda. Vira in varje bit i rökt skinka. Lägg i smord form och ha över gratängsås och riven ost. In i ugnen på lagom temperatur.
Jag har inte provat den här rätten sen då, den första gången i skolan, så jag vet inte riktigt hur det blir. Jag återkommer med en utvärdering!

Ännu en Pyttipanna!

Nu har jag börjat på ännu en Pyttipanna.
Den här gången i ett tunt mohairgarn, någon sådan har jag faktiskt inte gjort tidigare.
Jag har valt ett mörkt turkost garn från Debbie Bliss, ett garn som jag köpt i min fina LYS.
Det känns lite ovant att hantera ett såpass tunt garn, Det var länge sen sist!

Apotekspåsen!

Jag tycker att Apotekets lilla rosa påse är så söt i färgen så jag gjorde garn av den!

Det gäller att klippa smart, kolla här!
Jag ser nu att det kanske varit finare om jag börjat i andra änden av ”garnet” för då hade det gröna kommit lite mer i mitten!