I förra inlägget lovade jag att återkomma med utvärdering av en maträtt, här kommer den:
Det blev hur gott som helst och jag kommer garanterat att göra den igen.
Även min dotter, Mia, tyckte det var gott.
Medan vi satt och åt så berättade jag för Mia om att det var något jag lärt mig i skolan.
Jag drog mig till minnes att i ursprungsreceptet stod det att det skulle vara Bayonneskinka och det var en rätt som man med fördel kunde servera vid festligare tillfällen. Det var förmodligen pga den fina skinkan. Minns ni, Bayonneskinka, det var lyx på 70-talet!
Här kunde det ha varit en bild, men jag glömde att fota, jag var så hungrig!
garnomera 